Byalag förr
Innan de viktiga skiftesreformerna på 1700- och 1800-talen, var det många frågor av praktiskt natur som måste samordnas med andra gårdar. Det handlade tex om underhåll av gemensamma strukturer som gärdesgårdar, diken och vägar. Växtodlingen behövde också samordnas, tex tidpunkt för sådd och skörd, liksom betesdriften på utmarken och inägorna. Brandskydd var också en fråga av gemensam karaktär. Tjurar var viktiga förr och hölls ibland gemensamt i en by, så då behövdes gemensamma beslut. Ofta hade man gemensam brunn, som skulle underhållas.
Ur dessa skiftande behov av samordning och reglering uppstod det som kom att kallas “byalag”, där markägarna i byn beslutade i gemensamma frågor. Under 1700-talet formaliserades byalagen genom så kallade “byordningar” som stadfästes av häradsrätten. En byordning var en överenskommelse mellan markägarna i byn om vad som byalagets roll var, och hur dess arbete skulle organiseras. Byordningarna kunde var väldigt olika till sitt innehåll, och kunde uppdateras som svar på förändrade behov.
Byalagen var för övrigt de som utsåg representanter till sockenstämman (dåtidens motsvarigheten till kommunfullmäktige). Idag tänker vi på socknen som en religiös institution, men så har det bara varit sedan 1862 års kommunalförordningar då socknen delades i en kyrklig och en borgerlig kommun.
Byalagen upphörde till stor del under 1800-talet, när skiftesreformerna eliminerat mycket av behovet av samordning.
Det är oklart om det funnits en byordning för vårt område i Tjärstad. Det var bara tre gårdar (Gärdala, Skälfalla, Groveda) som var geografiskt väl separerade varför behov av samordning var mindre. Men fortfarande gällde förstås väg, samt betesdrift och skogsbruk på utmarken som man skulle vara enig kring. Likaså utseende av representanter till sockenstämman. Även om det saknades en byordning, så bör det ha funnits ett forum för gemensamma beslut.
Däremot tyder inget på att det funnits ett byalag i vårt område i Vårdnäs. Här ägdes det mesta av marken av Hamra, och eventuella arrendatorer fick finna sig i vad ägaren eller förvaltaren bestämde.
Ur dessa skiftande behov av samordning och reglering uppstod det som kom att kallas “byalag”, där markägarna i byn beslutade i gemensamma frågor. Under 1700-talet formaliserades byalagen genom så kallade “byordningar” som stadfästes av häradsrätten. En byordning var en överenskommelse mellan markägarna i byn om vad som byalagets roll var, och hur dess arbete skulle organiseras. Byordningarna kunde var väldigt olika till sitt innehåll, och kunde uppdateras som svar på förändrade behov.
Byalagen var för övrigt de som utsåg representanter till sockenstämman (dåtidens motsvarigheten till kommunfullmäktige). Idag tänker vi på socknen som en religiös institution, men så har det bara varit sedan 1862 års kommunalförordningar då socknen delades i en kyrklig och en borgerlig kommun.
Byalagen upphörde till stor del under 1800-talet, när skiftesreformerna eliminerat mycket av behovet av samordning.
Det är oklart om det funnits en byordning för vårt område i Tjärstad. Det var bara tre gårdar (Gärdala, Skälfalla, Groveda) som var geografiskt väl separerade varför behov av samordning var mindre. Men fortfarande gällde förstås väg, samt betesdrift och skogsbruk på utmarken som man skulle vara enig kring. Likaså utseende av representanter till sockenstämman. Även om det saknades en byordning, så bör det ha funnits ett forum för gemensamma beslut.
Däremot tyder inget på att det funnits ett byalag i vårt område i Vårdnäs. Här ägdes det mesta av marken av Hamra, och eventuella arrendatorer fick finna sig i vad ägaren eller förvaltaren bestämde.